Jag var hemma hos Elvis efter skolan. Det var väldigt trevligt. Insåg först då hur mycket jag har saknat henne och våra ändlösa diskussioner om allt och ingenting. När jag var påväg hem från henne kom jag helt plötsligt att tänka på hur lycklig jag är. För jag har värdens bästa kompisar som jag kan prata om allt med och en jätte bra familj. Ett bra liv helt enkelt. Men jag har något mer. Känslan av lycka inom mig. För för mig är lycka en blandning av att både ha de sakerna som jag precis nämnde, bra kompisar och en bra familj, och att bara glida runt mellan olika situationer man trivs i. Som att repa med dramagruppen och att sedan stå på knä i jeans bredvid en väg hur länge som helst i 20 minus bara för att ta en bild. Det här är lycka för mig. Det här lycka för Cecilia Appelquist.
Här är några bilder jag tog nyss, meningen var att man skulle se lyckan i dem, vette fan om det blev så dock...
